Barpadda

Tusen funderingar.
Trodde att tankarna skulle skingras,
det dunkla skulle lätta.

Allt är nytt,
konstigt.
Vet inte om jag hör hemma
här heller.

Jag är vid gott mod,
tro inget annat.
Men saknaden tog överhanden idag,
utan någon speciell anledning.

Skulle behöva
en hård kram av tonåringen,
nattsamtal med A,
köksterapi med K,
vara liten i Rs famn,
blängpass med underbara kollegor.
Lite vardags-trygghet,
lite "jaha, ännu en vanlig dag".