Barpadda

...att jag nått botten.
Att jag var på väg upp.
Är inte lika säker längre.

Måste göra något snart,
väldigt snart.
Ta dom där avgörande besluten.
Innan jag kvävs av vemod,
drunknar i ångest.

("I want to be free,
from desolation and despair")

Det var ok att jag köpt present.
Han fick den idag.
Han gissade rätt ang. innehållet.
"Tror jag vet vad det är, för jag har märkt att du lyssnar på vad jag säger"
Tyckte att det jag köpt var "för mycket".
Men jag tror han blev glad,
på riktigt.
Det är det som räknas.

Tack!
Du är världens bästa!
Skönt att du finns i mitt liv.
Underbart att ha dig som vän.

p&k

Igår köpte jag present till honom.
Varför?
Säg det,
jag vet inte ens om han vill träffa mig igen.

Patetisk var ordet.

Igår var allt svart,
verkligen kolsvart.
Känslig som fan, grinade för allt.
Orkade ingenting.

Livet stinker.

Hjärnspöken och nojjor.

Tvivlar på att det blir bättre idag.

Tjoho...

- Mamma att inte jobba så mycket.
- Tonåringen att försöka sluta röka (för femtielfte gången).
- En nära vän att inte dricka så mycket.
- Min familj att dra ner på tempot, stressa av.
- Mig själv att inte engagera mig känslomässigt, att inte bli "nojjig"

Hur det går?
Åt helvete, så klart!

Kan inte säga nej till jobb, för då går jag på krogen,
vilket jag ändå gör eftersom jag tar alla chanser att "komma ut" då jag jobbar så mycket.
Vilket i sin tur resulterar i onödigt alkoholintag och att jag inte kan stressa av utan vin.
Sluta röka är inte att tänka på, då jag och marlboro är bästa vänner.
Självklart har jag blandat in känslor och är därför mer "nojjig" än normalt.

"I´m a loser baby, so why don´t you kill me"

Jäkla PISSLIV!

...på att det blir långvarigt.

Det spelar ingen roll för tillfället.

Just nu
är han precis vad jag behöver.
Inga krav, inga måsten, bara rakt och öppet.

Han får mig skratta, slappna av,
sänka garden, våga vara,
att andas.

Han är världens underbaraste kille.
Jag är så stolt över honom så jag håller på att spricka.
Han är så klok i sitt tänkande,
så sund i sitt sätt att vara och uppföra sig.
Han har överraskat och imponerat mer än en gång dom här dagarna.


Vet inte riktigt hur det har gått till, hur han blev så klok och logisk, något bra måste jag nog ha tillfört.

Älskar honom mest av allt.

Spellista från Hovet, 21/10-07   

- Knights of Cydonia
- Map of the Problematique
- Hysteria
- Supermassive Black Hole
- Butterflies and Hurricanes
- Sing for Absolution
- New Born
- Feeling Good
- Sunburn
- A Soldier´s Poem
- Invincible
- Starlight
- Time Is Running Out
- Plug in Baby

- Stockholm Syndrome
- Take a Bow

Behöver jag tillägga något?
Hur jäkla bra som helst (5 getingar i Expressen! Äntligen har dom fattat...)!
Det är världens bästa band, som blir ännu bättre live.
Gissa om jag var helt slut efteråt...

...lämnar tåget tråkstaden.
Det är det enda som räknas just nu.
Tre dagar av ledighet ligger framför mig.
Tre dagar av kvalitetstid.
Tre slappdagar med tonåringen, bra vänner och världens bästa band.
Vet inte om jag någonsin har längtat efter ett tåg så mycket.

Jag ska unna mig allt.

Ville bara dämpa smärtan,
skuldkänslorna,
min otillräcklighet.

Men det går inte längre att försöka döva sorgen med jobb och alkohol.

Tror jag håller på att crasha,
rejält.

...att han är knäpp.
På riktigt.
Passar mig utmärkt.

Mitt i allt,
fanns det fyra små underbara ungar jag älskar av hela mitt hjärta.
Fyra små fantastiska barn som gjorde en sorgsam dag ljus.
När Signe lade sin ros på mormors kista brast mitt hjärta, för att sedan helas igen av hennes finurliga funderingar.
Att få morgonmysa med Lea, få Lova att somna i min famn och leka titt-ut med Ester var som balsam för mitt sargade hjärta.
Men mest fantastisk var min tonåring.
Som höll mig hårt i handen, kramade sin mormor och vågade visa hur ledsen han var och är.

Det kanske finns en mening, hopp, trots allt.

...att han inte kommer att ringa.
Men det vore trevligt om han gjorde det.
Väldigt trevligt.

Om du går på krogen efter jobbet, bara för att du är uttråkad och inte orkar åka hem - så är det ingen bra idé att dricka massor av vin, följa med på efterfest och gå hem halv sex på morgonen. I alla fall inte om du ska jobba långpanna med start kl 09.00... 

Blev lite väl mycket igår.
Tog mig en "blängfylla".
Mår som jag förtjänar.
Ångest, ågren och bakfull som...

Om två veckor kommer jag att få ett antal nära-döden-upplevelser.
Först av nervositet, sen av hjärtflimmer, sen känslostorm, total lycka, besvikelse och sist av total uttmattning...
Gissa om jag längtar!?!
Två veckor kvar, fjorton dagar av fundering, låtlistor, oro och satans väntan.
Sen kommer jag stå där, skrika som en fjortis och bara vara så jäkla lycklig.

En timme på "stan";
300:- skjorta till tonåringen (som han bara kommer att använda en gång)
300:- top till mig (som jag ant. bara kommer att använda en gång)
600:- linser (är nog mer fåfäng än vad jag vill inse)
300:- vax x2 (lika bra att tonåringen har sitt eget)
200:- bolaget (ja, jag köpte en "dunk"" än sen?)
2500:- öppna posten (... elräkning... dax för timer? kanske?)

Summa?
Ingen idé att dra ner på extrajobben...

Om du är deprimerad, fuskstädar och lyssnar på PJ - se då för f-n till att ha rött vin hemma!
(Visst är det gott med kamomillte, men det ger inte riktigt samma effekt...)

Någon som har en dunk att låna ut?
Eller åtminstone en flaska?

Säg i alla fall att du köpt skivan (alt. "lånat" från nätet), snälla.

Det går verkligen upp och ner nu, värre humörsvängningar än vanlig.

Tonåringen är mest sur på mig hela tiden, vägrar säga vad det är, vill inte prata med någon om vad som har hänt.
Begravning på fredag, vet inte hur jag kommer att må eller reagera.
(Och vad ska jag ha på mig? Måste nog köpa något nytt, men när?)
Alla kära kusiner (och kusinbarn) kommer, underbart att få träffa alla, trots omständigheterna. Tyvärr så blir det ont om tid.
Har fått en projektanställning i 6 månader - skönt med heltid, fast månadslön, att slippa "hoppa runt" och jaga timmar. Men kommer jag att orka med mina nya kollegor?
Vann 1300:- på travet.
Längtar efter min mamma.
M. ska snart flytta härifrån, A. också antagligen.
Mobilen har lagt av och är skickad på service (fy för Telia! Otrevlig och ohjälpsam personal!).
Tyvärr så fanns det ett nummer i telefonen jag gärna ville ringa, men det är antagligen borta... och skulle det mot förmodan vara kvar, så är det ändå försent att ringa nu (om jag någonsin får tillbaka min mobil).
Längtar till 20 oktober; Tåg till Stockholm, bo på hotell, umgås med vänner, MUSE live och tre hela lediga dagar (i rad)!!
I morgon ringer kl 06.30, urk!