Barpadda

Det är ok.
Mycket av saknaden är mitt eget fel.
Det är som det är,
då var då,
nu är nu.
Men jag är så fruktansvärt uttråkad.
Less, helt enkelt.

Hur ska jag orka? Stå ut?
Minst ett år kvar i tråkstaden.
(Men nu har min fulltecknade kalender en mening, inte illa)

ps
Saknar även;
knäppa samtal med FW, långt hår, filosoffika med NT, att plugga, bil